Du får sitta längst fram i taxin
Känns som att för ett helt år sedan inte alls var ett helt år sedan.
Tiden springer iväg, allt har förändrats och jag har lärt mig så mycket men endå kan jag känna samma känslor som tjejen jag var för ett år sedan, också gjorde.
Känner ni också någon gång att det är som att se på en film när man tänker tillbaka och märker att ingenting som händer idag hände då? Och tankesätt, humor och utstrålning hade man ett helt annat perspektiv på?
Brunhårig och ganska naiv för ett år sedan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






























