Något som gör mig otroligt ledsen, arg och frustrerad är människor som fortfarande tror att folk skall sättas i olika fack efter deras ''rang''
I hela livet har man kämpat för att velat vara den coolaste, den som har makt att styra alla, den killarna tyckte var snyggast, den som har högst rang.
Något jag inte har förstått under hela mitt liv är hur fan man kan vara just cool, och bättre än andra. Hur gjorde dem? Hur fick de människor dansa till deras trådar?
I alla fall, det här har släppt för mig det senaste. Äntligen fattar jag. Det finns ingen rangordning. Så som det egentligen är att alla är bara människor med olika intressen, man hänger med de som har gemensamma intressen i sina små egna grupper.
Det skall väl inte heller finnas något fel eller rätt med vad man har för intressen? Det skall väl ingen annan bry sig om, det räcker bara att man går till den ''grupp'' man hör hemma hos och lever sitt liv. Oavsett vad man gillar, om det är kläder, sprit, att bära korksandaler, star wars, hundar, katter, att vara osminkad, eller har ett riktigt fult skratt.
Det finns inget fulare än folk som ser ner på en person/ett gäng som har ett annorlunda intresse, eller bara ett intresse som skiljer från deras. Än idag i både min skola och lite ''ytligare'' umgängen får jag uppleva detta. Att mobbning fortsätter i gymnasiet är fan så jävla sjukt att jag vill spy.
Vi är alla en individ med en hjärna, ett hjärta, och man gör det som är rätt för den.
Varför vill folk förstöra andras liv och drömmar? Varför skulle man vilja ge olycka till en person som inte rört dig i ryggen? Man visste inte bättre när man var mindre, men nu förtiden är vi väl ändå vuxna?
Älskar att träffa nya människor som kan lära mig någonting. Det är fint att vi alla är så olika, och det är kul också. Man får se andras liv ur ett perspektiv man inte sett sitt eget liv i. Jag tycker det är viktigt att kunna få så många perspektiv på livet.
Därför tycker jag bara att de som tycker att de är högst i rang, ser ner på andra med annorlunda drömmar, tycker att deras grupp är det enda rätta, är patetiska och fega. De kommer aldrig våga gå ut och träffa andra människor. De är för stolta för sin grupp och rädda att försvinna ur den om någon annan skulle försöka dra med den på något nytt.
23:30 är klockan, borde sovit för någon timma sedan. Men här ligger jag och tänker på det som hände idag, mobbning på en klasskompis, inget slagsmål eller så. Det är viskningarna, orden man kan anta, blickarna. Det gör ont. Det gör ondare att se personen som fick det här, att den fattade precis vad de ville med det. Hoppas bara att den förstår att det är inte den det är fel på, utan dem.
I hela livet har man kämpat för att velat vara den coolaste, den som har makt att styra alla, den killarna tyckte var snyggast, den som har högst rang.
Något jag inte har förstått under hela mitt liv är hur fan man kan vara just cool, och bättre än andra. Hur gjorde dem? Hur fick de människor dansa till deras trådar?
I alla fall, det här har släppt för mig det senaste. Äntligen fattar jag. Det finns ingen rangordning. Så som det egentligen är att alla är bara människor med olika intressen, man hänger med de som har gemensamma intressen i sina små egna grupper.
Det skall väl inte heller finnas något fel eller rätt med vad man har för intressen? Det skall väl ingen annan bry sig om, det räcker bara att man går till den ''grupp'' man hör hemma hos och lever sitt liv. Oavsett vad man gillar, om det är kläder, sprit, att bära korksandaler, star wars, hundar, katter, att vara osminkad, eller har ett riktigt fult skratt.
Det finns inget fulare än folk som ser ner på en person/ett gäng som har ett annorlunda intresse, eller bara ett intresse som skiljer från deras. Än idag i både min skola och lite ''ytligare'' umgängen får jag uppleva detta. Att mobbning fortsätter i gymnasiet är fan så jävla sjukt att jag vill spy.
Vi är alla en individ med en hjärna, ett hjärta, och man gör det som är rätt för den.
Varför vill folk förstöra andras liv och drömmar? Varför skulle man vilja ge olycka till en person som inte rört dig i ryggen? Man visste inte bättre när man var mindre, men nu förtiden är vi väl ändå vuxna?
Älskar att träffa nya människor som kan lära mig någonting. Det är fint att vi alla är så olika, och det är kul också. Man får se andras liv ur ett perspektiv man inte sett sitt eget liv i. Jag tycker det är viktigt att kunna få så många perspektiv på livet.
Därför tycker jag bara att de som tycker att de är högst i rang, ser ner på andra med annorlunda drömmar, tycker att deras grupp är det enda rätta, är patetiska och fega. De kommer aldrig våga gå ut och träffa andra människor. De är för stolta för sin grupp och rädda att försvinna ur den om någon annan skulle försöka dra med den på något nytt.
23:30 är klockan, borde sovit för någon timma sedan. Men här ligger jag och tänker på det som hände idag, mobbning på en klasskompis, inget slagsmål eller så. Det är viskningarna, orden man kan anta, blickarna. Det gör ont. Det gör ondare att se personen som fick det här, att den fattade precis vad de ville med det. Hoppas bara att den förstår att det är inte den det är fel på, utan dem.
