Jag brukar ofta tänka att jag aldrig vill bli gammal, aldrig. Då känns det som att man inte lever för något längre. Man kan inte ta hand om sig själv och släktingar kommer och hälsar på en gång i veckan. Man sitter med andra främmande äldre människor.
Men jag kan tycka att gamla människor är vackra, och visa. De har levt hela sitt liv. Från en rynka som senare blev djupare och flera som pryder hela ansiktet. Alla dem har sin livshistoria i varenda en. Deras första kärlek, deras barn, deras jobb och upplevelser.
När jag blir gammal vill jag veta att jag har gjort mycket i livet och inte ångra någonting.
Min gammelmormor, Ingrid. Har precis slutat äta, hon äter ingenting. Mina andra nära som har gått bort gjorde samma sak innan dem dog. Hon känner ingen matlust och det är bara ett tecken på att den allra sista sidan i hennes bok håller på att skrivas.
Jag hoppas på att hon har levt varje minut och känner att hon är nöjd med vad hon har gjort. Jag skall hälsa på henne i helgen. Det är så jobbigt att veta att det är så nära.
Älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar