We're young enough to say, this is going to be a good life

Det är ca 9 veckor kvar till sommarlovet, och detta har fått mig att fundera.

Hela vinter klagar man på kalla dagar, men nu när det börjar gå mot ljusare dagar blir jag lite rädd att det gick så snabbt. Det är inte långt kvar nu. Jag vill stanna tiden och önska mig ännu några månader, jag är inte redo ännu.

Efter sommarlovet är jag 16 år och går inte längre i högstadiet. Tråkiga, fula men så trygga högstadiet. Jag kommer sakna det, jag saknar det redan nu känns det som, och jag har inte ens slutat ännu. Jag kommer sakna alla mina vänner.

Det känns som att livet får för fort, och jag är rädd för att bli vuxen, samtidigt som jag vill veta vad som kommer hända. Kommer jag vara stolt över vad jag har åstadkommit? Hur många barn, eller några alls? Vilka fina stunder kommer jag att minnas? Kommer saker jag gör idag förändra någonting då?

När man är gammal, då när man är fulländad och trygg. Då kommer jag sitta kanske och tänka tillbaka på mitt liv, eller kommer jag kanske glömma bort mitt liv som gått och bara tänka - äta och sova.

Ett liv är så stort, ett helt liv som varar i årtionden. Vad skall man göra med varje dag för att fylla alla med minnesvärda stunder?

Jag vill bara stanna tiden men samtidigt spola fram det.

Som att sitta med en tallrik full med mat. Jag vill äta det långsamt och njuta av det så mycket som möjligt, Men samtidigt äta upp allting på samma gång.

Jag är så extremt hungrig på livet