Bullets

Jag ser ofta glädje i det mesta. I det små saker som gör ens dag. Men när jag är riktigt på topp och känner att ingenting kan riva det fina jag har att vara glad över. Så säger magkänslan ''eller?''

Denna skräck över att hela tiden vara rädd för att vara så lycklig att man har allt att förlora, att olyckan är bakom hörnet. 

Jag är rädd för att mina förhoppningar skall gå i bitar och jag är ännu ledsnare än vad jag skulle blivit om jag inte hade den. Står i en ständig inre konflikt som säger åt mig att inte ta lyckan förgivet, men inte heller fokusera på olyckan som kan komma. Hur gör man? Jag kan inte ''leva i nuet'', jag måste analysera allt. Direkt när jag inte gör det, så går allt åt skogen och jag har ingen kontroll.

Skönt och få sagt det, hoppas ni inte trasslar in er lika mycket som jag i era tankar. God kväll.