Går mot sin död

Jag gillar verkligen att skriva, egentligen. Men det senaste känns det som att mina ord blir tomma. Jag kan inte sätta mening på det jag vill få fram och allt låter så begagnat när jag uttrycker mig här. Har jag kanske sagt allt?
Jag önskar att jag kunde skriva ut mina privata & hemligaste tankar, för det är dem jag brinner för. Men det är inte lämpligt när jag inte vet vilka det är som läser, och ni är ju ändå ett par stycken.
För vem vill egentligen veta om jag har tränat? Vem vill veta vad jag åt, eller hade på mig den dagen? Jag önska jag inte var den blogg man bara går in på för att ha något att göra och scrollar förbi. För jag kan mer, men det går ändå inte.
De flesta bloggar ser mera ut så, väldigt enformiga, men det känns som att allt redan gjorts, skrivits och lekt nytänkta. Jag själv börjar bli sjukt uttråkad av alla bloggar, folk gömmer så mycket, när man läser vill man bara veta hur den personen verkligen tänker, ser på saker. Men man får bara reda på att den söp redigt den där kvällen och bar en svart klänning med tunna band.
Jag vet inte riktigt hur jag skall fortsätta detta, men det känns som det kanske går mot sitt slut, det här. Eller kräva en släng av mod. Vi får se.