Jag önskar så gärna att jag vore någon speciell. Den spontana med tusen roliga idéer. Den där fulsnygga som slår ut alla. Den drivna personen som gör det den brinner för. Den som alltid har klockrena outfits. Den som kan måla, sjunga och kan hålla ögonkontakt utan att det är konstigt.
Jag är bara jag liksom.
Jag försöker ofta vara som något av de ovanstående. Särskilt när man träffar någon ny, försöker på flera sätt bevisa att man är något alldeles extra ordinärt. Sedan när man har kört i gång så tänker jag, det är inte du Paulina.
Jag har börjat känna mig så sjukt ospeciell (Inte ett ord jag vet) det senaste. Jag tycker inte att jag är ens värd att driva en blogg om. Det är alltid någon där som är bättre på det ena och det andra. Och jag är bara jag liksom. Paulina, som är halvbra på typ allting. Du har E i vissa ämnen, för det mesta C och några ynka A som jag stolt viftar med framför mina föräldrar. Åh vad duktig du är, ett underbarn! Jag vet inte om det är för att det är söndag idag. Som gör att jag tycker allt känns ganska trist. Men just nu gör jag det. Regnbågar svartnar, suddig svart mascara runt hela ögonen, hungrig, men äcklad av mat. Ja. Idag är en sådan dag. Välkommen till mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar