Som den stackars ungdom som jag är, så går humöret och livsinställningen upp och ner ständigt. Just nu är jag bara otroligt trött på den vardag man kallar liv.
Att vakna en halvtimme innan bussen går, slänga i sig en halvtaskig frukost och dra på sig gårdagens jeans som ligger vid sängkanten. Sen efter att få ha stått ut de långa fyra timmarna innan bamba, så är det kall och så vidrig mat att det knyter sig i magen. Sen de sista timmarna sitter man och försöker ta in de ord läraren säger. Allt blir bara brus och ögonlocken stängs emellanåt, nästan så man ramlar och slår ner huvudet i bänken av trötthet.
Sen att ens stackars osäkra hjärna konstant jämför sig med de smala naturligt fina människorna som passerar korridoren samtidigt, detta ständiga kroppskomplex!!
Pressen med plugg vet jag inte heller om jag klarar så mycket mer. Stress att alltid försöka hinna med allt man vill, men ändå har plugg som bara försätter efter skolan också.
Jag vill iväg till ett drömland utan dessa problem. Där dagarna är långa, där det är alltid varmt, där mina nära och kära är, där jag kan sjunga högt, där jag är vacker som jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar