Tacksamhet

Det är så sjukt detta med våra behov, hur allt spelar roll för en dag. Att inte håret ligger bra den där dagen man skall ut, eller kanske skådar djupa ringar under ögonen en skoldag med viktig redovisning, allt är bara fel då och det får livet att suga ännu mer när det regnar på det. 

Varför har jag inte alla pengar i världen, i alla fall en bunt av dem. Jag kan fortsätta för alltid att skriva ner behov vi dagligen tigger om i våra hjärnor.

Det finns riktigt elaka människor som jag önska åkte på det jag precis gått igenom, vem fan kan inte bli aningen snällare mot mänskligheten efter det? Jag skulle säga att jag är faktiskt är en snäll människa inuti, skulle aldrig skada någon. Ändå känns det som att folk med dålig karma skall åka på sådant här. 

När man varit sjuk vill man inget annat än att bli frisk. Att räkna minuterna ner till nästa smärtstillande. Ingenting annat spelar någon roll. Just nu är jag bara hemma och skall vila mig efter operationen i några dagar, har svårigheter att gå, men fan vad glad jag är att jag kan gå!! 

Kanske dagdrömmer jag om pengar och ytligheter senare i livet, men kommer nog alltid ha med mig att det faktiskt inte är hela världen. 

Att ha fått ligga och känna sig halvt död har aldrig fått mig att känna mig mer mänsklig och inte behov av något där ute i världen. Nästan så jag vill tacka, men ändå inte, haha.